STADS- och KOMMUNHISTORISKA INSTITUTET
Historiska institutionen
Stockholms universitet
106 91 Stockholm
Tel. 08/16 28 07, 16 28 30 1992.03.23
Bäste Ulf Zander!
Jag har fått ett påpekande angående min skildring av Hedemoras ekonomiska utveckling på 1600-talet. Enligt Svensk Uppslagsbok blomstrade tydligen Pålsmässomarknaden fram till järnvägen och industrialismen. Med tanke på denna marknads betydelse för staden förstår jag din tveksamhet inför mitt tal om stadens försämrade ekonomiska betingelser på 1600-talet. Jag har därför gått vidare från mina ursprungliga källor (Medeltidsstaden, rapport 8 och egna forskningar) till stadens monograf (Trotzig 1943) för att skaffa mig mer kött på benen.
Det är ingen tvekan om att Pålsmässomarknaden var en stor begivenhet, stundtals kanske landets största marknad. Den anlades av Johan III 1587, men antas i praktiken ha existerat tidigare än så. Vissa belägg tyder på att den varit ur bruk under 1600-talets förra del. Den återupprättades emellertid och blomstrade av allt att döma under 1600-talets senare del och under 1700-talet. Detta tyder givetvis på goda ekonomiska förutsättningar
Samtidigt konstaterar mina källor att H's konkurrenssituation successivt försämrades under 1500-talets senare del och fram till 1680-talet. Nya konkurrerande städer anlades (Karlstad, Säter, Avesta, Sala, Falun). De ständiga revirstriderna melan städerna ledde 1731 till att handelsdistrikten upphävdes och konkurrensen släpptes fri, vilket sannolikt inte gynnade H. Bruken fick senast på 1640-talet rättigheter att försörja den egna arbetsstyrkan med förnödenheter, och därtill kom brukspatronernas egen järnhandel, som upplevdes av stadens borgare som ett intrång.
Det slutliga slaget mot stadens ekonomiska förutsättningar kom dock när 1688 års Hammarkommission förslog en drastisk nedskärning av järnproduktionen i Österbergslagen. Antalet hyttor anses ha minskat från 17 år 1539 till 3 år 1700. Man ville bland annat skydda skogstillgångarna till förmån för koppardriften i Falun.
Effekterna av denna driftinskränkning i H's omland kan kanske diskuteras, men stadens historiograf Karl Trotzig vet i vart fall vad han tycker. "Denna händelse var intet mindre än en hel revolution i denna bygdens ekonomiska liv. Den gjorde med ens slut på hela bergsmansståndets existens i trakten och avbröt med ens och för alltd en näring, som utgjort en väsentlig inkomstkälla för befolkningen och en hävstång för ortens välstånd och framgång." (Trotzig 1943, s 130)
När jag konfronterar denna och andra skildringar av H's situation på 1600-talet med mina egna forskningar kring städernas befolkningsutveckling på 1600- och 1700-talen bekräftas den dystra bilden. Kamerala källor från 1500- och 1600-talets början pekar på ett hushållsantal på 70-80 hushåll, motsvarande en befolkning på 350 till 400 invånare. Fram till 1650-talet kan man iaktta en kraftig expansion upp till 150-190 hushåll och en folkmängd i storleksordningen 650-800 invånare. Expansionen fortsatte men i betydligt långsammare tempo. På 1690- och 1730-talen var staden av ungefär samma storleksordning som på 1650-talet. Under 1700-talets mitt ägde av allt att döma en viss tillväxt rum. 1772 anges en befolkningssiffra på 996 invånare. (Fritzell 1983). Men ingen period efter 1650-talet, om vi ska sätta tilltro till mantalslängder Älvsborgs lösen och annat, tycks komma i närheten av den starka tillväxten under 1600-talets förra hälft.
Det mesta tyder således på att hypotesen om H's försämrade ekonomiska betingelser från 1600-talets senare del håller, trots Pålsmässomarknadens stora roll. Denna marknad var trots allt bara en årsmarknad. H's ekonomiska förutsättningar var sannolikt mer beroende av omlandets produktion och den konkurrens som mötte stadens borgerskap.
Som du säkert förstår är mitt problem de fem raderna. Mitt uppdrag var att på fem (korta) rader sammanfatta 350 år av en stads historia. Bara ett ord som Pålsmässomarknaden slukar en tiondel av det tillgängliga utrymmet. Skulle man därtill börja orda om 1688 års Hammarkommission och konkurrensen från grannstäderna i bergslagshandeln blev ramarna snabbt sprängda.
Jag har i skrivande stund svårt att hitta en formulering om Hedemora, som bättre träffar det jag vill säga på fem rader, än den jag redan har skrivit. Om du vill ändra i den eller eventuellt komplettera med något av det ovan sagda har jag full förståelse för detta.
Med vänliga hälsningar
Sven Lilja
Referenser:
Medeltidsstaden, rapport 8. 1978
Karl Trotzig, Hedemora stads historia. En henbygdsbok. Hedemora 1943.
Yngve Fritzell, Yrkesfördelningen 1753-1805 enligt Tabellverket: de särskilda städerna. (Statistisk tidskrift 1983:4)